Att boka sitt drömband till festivalen?

Man får ju frågan då och då.

“- Vilken är din dröm-bokning?”

Det finns inga raka och klockrena svar på en sån fråga. Varje år tänker jag på de stora banden som Iron Maiden, Metallica, Kiss, Rammstein etc och även fast jag är oerhört medveten om att såna bokningar är absolut omöjliga för oss så vore det såklart skoj att få göra det, en vacker dag. Men nu är det ju som sagt omöjligt, så jag säger att vi troligen inte kommer boka nåt av de banden, det blir enklast så. Lite drömmar lär man trots allt behålla…

Men.

Nu har jag ju haft ynnesten att boka ett band som jag inte bara växt upp med, och följt under många herrans år, och som vi diskuterat en eventuell bokning av i flera år. Ett band som anses vara ett av de mest stilbildande banden i “New Wave Of Brittish Heavy Metal” och som fullständigt blåste skallen ren på mig när de släppte albumet “Denim and Leather” 1981 och introt till “Princess of the Night” ekade i den gamla kassett-bandaren på pojkrummet hemma i Linghed.

SAXON blev ett sånt där band man gillade direkt. De var faktiskt inte mina favoriter, och har egentligen aldrig varit heller, men de har alltid varit just SAXON. Ett sjuhelvetes bra rock & roll-band, med en hel säck full med hits som är minst lika bra i dag som de var då på 80-talet. SAXON låg precis under band som Iron Maiden, Kiss, Accept och Judas Priest, för mig. Och de var alltid SAXON.

På senare tid, när jag i jobbets vägnar, snackar band med folk så märker jag att SAXON delar hårdrockarna lite i två läger.
Ett läger anser att de är allt som behövs. SAXON är bäst, de är gudarna som aldrig dör, de är allt!

Det andra lägret har ingen större åsikt om bandet, mer än att det finns en respekt för bandet, och att “det finns allt en del bra låtar från förr” typ. Man snackar sällan, eller aldrig, skit om SAXON. Man gillar dem litegranna. Lite så där lagomt, och respektfullt. De har ju trots allt en historia att se upp till. Men man ska se dem om man är på en festival de är bokade till, helt klart. De är ju för fan SAXON

Själv vägrar jag vara normal, så jag står med en fot stadigt i bägge lägren.

Hur låter SAXON i dag då, så här 40 år efter att de bildades?
Ja, det är ju såklart en helt fri tolkningsfråga. Självklart förändras röster och sånt med åren, men jag & många andra hävdar att de aldrig låtit bättre, och att deras shower helt klart står sig än i dag. De ska tydligen vara fruktansvärt trevliga pojkar med, vilket jag snart får erfara personligen. Bara det gör att jag nog anser att jag har bokat ett drömband i år.

Inte för att SAXON är gudar eller det bästa bandet på planeten, enligt mig. Utan för att de är just SAXON, ett band jag verkligen gillar, och har gillat i många år.. Och som fortfarande är fruktansvärt bra live, & dessutom skall de vara nice att hänga med.

Det måste ju vara varje arrangörs dröm, eller hur?

Ja, det var några personliga reflektioner om ett av alla årets bokade band. I skrivande stund är det mindre än två veckor kvar tills vi öppnar grindarna till den nionde festivalen i ordningen hemma här i Falun.

Vi ses där!